Efter en god middag på restaurang Naskovit förflyttade vi oss till Lena Linderholms magnifika villa, där hon tog emot och började med en liten rundvandring i sin praktfulla trädgård, varefter vi bjöds in att fritt vandra runt i hennes hem, fyllt med prydnadsföremål, hennes egen konst, och memorabilier, nya och gamla.Lena berättade sedan med humor och inlevelse lite om sin och den avlidne maken Göstas bakgrund och tillvaro. Lena och Gösta bodde tidigare i Waxholm men förälskade sig i Strängnäs, och framförallt i det hus Lena fortfarande bor i, och 2006 flyttade de dit. Lena är också förtjust i Provence där hon har ett hus, och hon besöker då och då sin gård i härjedalsfjällen.
Byggnaden i Strängnäs är i jugendstil från sent 1800-tal och både trädgården och huset är skyddade byggnadsminnen. Lena är speciellt stolt över en fantastisk kakelugn vars ursprung hon försökt utreda, men inte riktigt lyckats med. Hon vet dock att den fraktats med häst och vagn från frihamnen i Stockholm till Strängnäs, och är förmodligen importerad, kanske från Frankrike.
Lena har ägnat sig åt konst hela sitt liv – måleri i akryl, pastell och akvarell; keramik; textil. Hennes hem vittnar om hennes kreativitet och är fyllt med hennes alster i en härlig blandning. På frågan om hur hon hinner med allt förklarade hon att hon inte ser på TV, men att hon i alla fall på senare tid lärt sig hur man slår på och av den, ifall att…
Som slutkläm läste Lena upp en bit ur en likpredikan över Svante Horn af Åminne - en man svars levnadsöde hon fascinerats av. Han blev under åren sårad av en muskötkula, stucken genom vänstra armen, illa trampad och huggen i huvudet, överfallen och slagen med klubba i huvudet, stucken i bröstet med en värja och i magen med en pik, samt fick sitt högra ben sönderskjutet.
Kanske en liten tankeställare till alla oss som klagar på allsköns krämpor.