Publicerad den 24 Jan 2022
Den 21 januari genomfördes föredraget via Zoom, medan auditoriet fanns på Gripsholms Värdshus. 
Björn Westerberg arbetar på konsultbolaget WSP som direktör för the European Rail Advisory Group. Tidigare har han jobbat inom EU och SJ, och har också varit reservofficer och reseledare. 

Björn började med att nämna utvecklingen inom järnvägen i Japan, som började med sin Shinkansen i 1964, och Kina, som nu har ett enormt landstäckande nät av snabbtåg med 8 linjer i Nord-Sydlig och 8 linjer i Öst-Västlig riktning.
De snabbspår som i första hand är aktuella i Sverige är Stockholm-Jönköping- Göteborg/Malmö, samt Stockholm-Oslo. Björn gav ett antal argument för en sådan utbyggnad, i jämförelse med landsvägs-transporter: Kapacitet, Konkurrenskraft och (potentiellt) Kvalitet. Efterfrågan på transportkapacitet ökar snabbt, och landsvägstransport kan inte konkurrera varken vad gäller kapacitet eller ekonomi eller ur miljösynpunkt. Ett godståg motsvarar 30 långtradare. Även som persontransport är järnvägen överlägsen: Ett tåg motsvarar sex bussar eller 140 bilar, t.ex. Ett dubbelspår motsvarar 15 landsvägsfiler.
 
Björn visade också de tidsvinster som skulle uppnås med höghastighetståg; t.ex. skulle en resa Stockholm-Göteborg kunna göras på två timmar, Stockholm- Köpenhamn på två och en halv timma, Hamburg skulle kunna nås på 5 timmar. Detta skulle utkonkurrera flyget på kortare sträckor, vilket skulle ge stor miljövinst.
 
Vissa höghastighetssträckor är redan utbyggda, eller under byggnad, t.ex. Stockholm- Linköping, Göteborg-Borås, Malmö-Hässleholm.
Björn nämnde att ett nytt logistikcentrum kommer att växa fram, nämligen Jönköping, som en geografisk mittpunkt för södra Sverige. ”Om ni vill investera i fastigheter, skynda er att köpa i Jönköping”, sa Björn.
 
Vad skulle då en utbyggnad av höghastighetståg mellan Stockholm-Jönköping- Göteborg/Malmö och Stockholm-Oslo kosta? I runda tal 400 miljarder, vilket motsvarar fyra års paus av amorteringen av vår statsskuld. Vi skulle alltså inte behöva låna pengar för en sådan utbyggnad, enligt Björn.
 
Björn öppnade så för medlemmarnas frågor, och de blev många och varierande. Saker som olika spårvidder nämndes, och de problem som det kan orsaka; Elförsörjning, som redan nu haltar; Godsflöden som skulle konkurrera med persontrafik; Miljökostnader för implementering av spår och vagnar; Hur påverkas vår ekonomi då tågen förmodligen kommer att importeras på bekostnad av vår egen tillverkning av Volvo och Scania lastbilar; Finns det verkligen ett behov av att flytta människor i den omfattning som man planerar för då tekniska hjälpmedel i dag hjälper oss att ”träffas” och sammanträda digitalt.
Björn bemötte de olika frågeställningarna med argument som talade för järnvägen, även om utmaningar finns på vägen.