Publicerad den 21 Mar 2022
Vår medlem Monica Setterwall Wranne höll den 21 mars sitt årligen återkommande och som vanligt fängslande föredrag om föregående års nobelpristagare i litteratur, Abdulrazak Gurnah.
Gurna kommer ursprungligen från ön Zanzibar utanför Afrikas östkust, där han föddes 1948 under den engelska kolonialtiden.  Hans far kom från Yemen och modern var kenyan.  Gurnahs litteratur handlar mycket om konflikterna mellan traditionell kultur och den påtvingade koloniala maktstrukturen, och om slitningar mellan nedärvda och europiska värderingar under den koloniala tiden och under en kaotisk självständighetsprocess.
 
Zanzibars historia präglas av kolonisering, från att ha varit en del av sultanatet Oman fram till slutet av 1800-talet, till att bli en del av Tyska Östafrika, och slutligen engelskt.  Zanzibar blev så självständigt 1963, och kort därefter ledde politiska konflikter till en revolution. 1964 förenades Zanzibar och Tanganyika i en union och tog namnet Tanzania. 
Under tiden som sultanat utgjorde Zanzibar en viktig handelsstation och knutpunkt mellan Östafrika och arabvärlden, där varor som kryddor, gummi, elfenben och guld bytte ägare, men Zanzibar fungerade också som stor utförselhamn för slavar.

År 1964, blott 16 år gammal, och mitt i självständighetsprocessen,  emigrerade Gurnah till England, där han utbildade sig vid Kent University. Han bor nu i England och innehar en tjänst som professor vid Kent. Motiveringen som Akademien gav till utnämningen av Gurnah var: ”…för att kompromisslöst och med stor medkänsla ha genomlyst kolonialismens verkningar och flyktingens öde i klyftan mellan kulturer och kontinenter.”

Monica redogjorde på ett medryckande sätt för handlingarna i några av Gurnahs böcker, t.ex. ”By the Sea”, ”Paradiset”, ”The last Gift” och ”After Life”.  Böcker med mycket intriger och tragedier, men också med anspelningar på sagor från Tusen och en natt.
Monica tycker bäst om den förstnämnda, även om hon fick läsa den tre gånger för att kunna riktigt förstå och uppskatta den.  I Paradiset lämnas läsaren i limbo i avslutningen, men Monica avslöjade att en lösning och ett lyckligt slut finns i fortsättningen After Life.

I The last Gift ges en annorlunda vinkel på den postkoloniala tiden.
Monica anser att Gurnahs engelska är lite trög och svårläst, och undrar varför han inte skrivit på Kiswahili, som är Zanzibars och Tanzanias nationalspråk.