Sten Palmgren, tidigare Lagstiftningsråd på Justitieministeriet i Finland. var i sin dåvarande tjänst föredragande i ålandsärenden för regeringen och den finländske presidenten.
Sten Palmgren inledde föredraget med att visa en karta över Åland med Sverige på den ena sidan och Finland på den andra och konstaterade att avståndet mellan Åland och Sverige är mycket kortare än avståndet mellan Åland och Helsingfors samtidigt som Ålands hav verkligen är öppet hav medan Åbolands skärgård binder samman Åland med det finländska fastlandet.

Därefter pekade föredragshållaren på några viktiga årtal på vägen fram mot vår tid den särställning Åland har i Finland och EU. Under åren 1100 - 1300 var Åland en del av Sverige. 1634 hänförs Åland till Åbo och Björneborg (då östra delen av Sverige). 1809 ansluts Åland som en del av Finland till Ryssland. 1854 utkämpas Krimkriget och som ett resultat av detta stadfästs Ålandsservitutet där Åland demilitariseras. 1917 blir Finland självständigt och den s.k. Ålandsrörelsen driver utan resultat kampanj för en åländsk återförening med Sverige.
1921 beslutar Nationernas Förbund att Åland ska tillhöra Finland, men att en självstyrelse skulle inrättas med Nationernas Förbund som garant. Ålands ställning regleras i Ålandsöverenskommelsen som träffas mellan Finland och Sverige.
Viktiga punkter i denna är att:
• inlärningsspråket i skolorna ska vara svenska
• fastigheter som överlåts till andra än ålänningar får lösas in.
• rösträtt för finska medborgare i kommunal- och landstingsval efter fem år som bofast på Åland
• Finlands president utnämner en landshövding efter överenskommelse med Landstingets talman
• Åland ska ha rätt till en viss finansiering

1940 träffas ett avtal mellan Finland och dåvarande Sovjetunionen. Avtalet innebär en demilitarisering av Åland. Genom Parisfreden 1947 förblir Åland demilitariserat. 1951 fastställs Andra Självstyrelselagen och 1954 får Åland egen flagga. 1991 kommer Tredje Självstyrelselagen.
Ytterligare viktiga årtal för Åland är 1994 då man blir en del i EES och 1995 då man som en del av Finland blir medlemmar i EU.

Sten Palmgren pekade sedan på det unika med Åland och Finland. Man är ett land men har ändå två parlament. Med en bild med ett diagonalt streck över ett antal samhällsfunktioner beskrevs därefter uppdelningen av behörigheter mellan det åländska och finska parlamentet. Självstyrelselagen har karaktären av grundlag och kan inte ändras utan Lagtingets medverkan. Internationella avtal kan inte heller träda i kraft på Åland utan Lagtingets samtycke. Ålandsdelegationen i Finland uttalar sig om alla nya landskapslagar. Den finländske presidenten kan stoppa en landskapslag, men måste först ha ett uttalande från Högsta Domstolen i Finland. Förhandlingar med Riket (Finland) sker alltid på svenska.
Det komplicerade systemet ska i grunden bevara det svenska språket och den åländska kulturen. Finskspråkiga på Åland är i klar minoritet, men oavsett vilket av de två officiella språken man främst använder minskar intresset för att lära sig det andra språket. Detta är något som enligt Sten Palmgren gör det svårare och svårare att hitta duktiga tjänstemän till statsförvaltningen.

Åland svarar även för införandet av EU-rätten inom landskapets behörighetsområden, men har inte egen plats i EU-parlamentet.
Föredragshållaren avslutade framställningen med att tala om framtiden för Åland. Kommer det en fjärde självstyrelselag? Man har försökt, men den finska regeringen har sagt nej. Tendensen går dock mot ökat självstyrelse. Frågan om självständighet för Åland drivs inte längre på allvar. Ålänningarna förefaller vara nöjda med det system som finns idag. Sten Palmgren fick därefter många frågor från de närvarande. Han påminde om att Åland befolkningsmässigt är ett litet landskap - 30 000 invånare, där många i generationer haft sin utkomst från sjöfarten och fisket. Åland tillhör Finlands rikaste regioner, med turism och servicenäring som viktiga inkomstkällor. De åländska rederierna är också viktiga och då inte bara med fartyg i Östersjön. Fartyg med åländska ägare seglar på världens alla hav. Det åländska jordbruket är också en viktig bransch. Något universitet finns inte - däremot en Sjöfartshögskola. Ålänningar flyttar gärna ut för att studera men kommer sedan ofta tillbaka och lever sina liv på Åland.